Bo Hemians rapsodi

(Text: Johansson / Ottosson)

Är detta verklighet? Är detta fantasi?
Killen är chanslös, hela livet en tragedi
Se på hans kropp, den talar ett tydligt språk
Sliten och sladdrig, ett urätet skafferi
Vi frågar: Varför det? Vad gick fel?
Fick du krupp? Fick du spel?
Lille Bosse Hemian, hur kunde allting gå så snett?
En falsett...

Mamma, hur kunde du?
Dina lekar blev en chock, jag var liten du var tjock
Pappa, du var likadan
Nu kan jag inte skala en banan
Syrran - till och med du!
Jag flydde hemifrån
Jag måste bort, jag måste finna trygghet
Inte lätt, inte lätt
Att vara Bosse Hemian!

Thorleif, min terapeut
Hade fest en nyårsnatt, jag blev mycket i min hatt
Harriet, du tog hand om mig
Sen dess så har vi delat säng och skratt
Men i förrgår, oh-oh-oh-oh!
Jag kom hem mitt på dan
Jag fick en chock som kunde välta kossor!

Jag ser en liten silhuett av Gunde Svan
Kära bror, kära bror, det där liknar min sambo!
Dunder och raketer, alkohol och eterskval!
Glenns Orkester! Glenns Orkester!
Glenns Orkester! Glenns Orkester!
Vilket mammut-mega-band!
Magnifico!
Jag är en stackars spillra av en människa
Han är en stackars sate som sumpat allt
Heder och ära och fru och familj!
Livet är skit och junk nu vill jag bli munk
Din villa - åh! - den går nu på auktion - 1,2,3!
Din frilla - en ren provokation - kom och se!
Hur illa kan lille Bosse må???
Gå i kloster! Gå i kloster! Gå i kloster ska jag nu!
Bo Hemian, du ska lämna allt och bli en munk

Så nu lever jag lycklig som Herrens soldat
Utan kaffe och TV men med celibat
Åh brudar! Ni är inget mot gudar!
Här blir jag kvar, kvar tills min vandring är klar!

Klostret blev mitt plåster, själens alvedon
Klostret blev mitt plåster
Klostret blev mitt plåster till slut!
Lille Bosse Hemian!!!